Italian High Renaissance Painter, ca.1458-1537  Related Paintings of LORENZO DI CREDI :. | Madonna and Child with a Pomegranate | After Leonardo there Vinci, the Verkundigung | The Anunciaction | Self-Portrait | The Virgin and Child with St Julian and St Nicholas of Myra s |
Related Artists:
Eugene - Emmanuel Amaury - Duval
Montrouge 1808 - Paris 1885.
Jean-Germain Drouais
1763-1788 French Jean Germain Drouais Locations Son of Francois-Hubert Drouais. He trained first with his father and in 1778 enrolled at the Academie Royale, becoming a pupil of Nicolas-Guy Brenet. Around 1781 he entered Jacques-Louis David studio as one of his first pupils. The following year, though not officially entered for the competition, he painted that year Prix de Rome subject, the Return of the Prodigal Son (Paris, St Roch), presumably as a trial for his own edification. The picture has a friezelike composition and reveals both the influence of Jean-Francois Peyron and David as well as debts to Poussin and Italian 17th-century sources. In 1783 Drouais reached the Prix de Rome final with the Resurrection of the Son of the Widow of Nain (Le Mans, Mus. Tesse) but was eliminated from the competition in extraordinary circumstances: impatient to know his master opinion, Drouais cut a section off the canvas and smuggled it out of the competition rooms. David acknowledged it to be the best thing his favourite pupil had yet done, but by his hasty action Drouais had disqualified himself. However, the following year he won the prize, and great acclaim, with the Woman of Canaan at the Feet of Christ (Paris, Louvre), an extremely accomplished piece influenced by Poussin work and David Belisarius (Lille, Mus. B.-A.).
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .